Hemskt

Fy, jag sitter och läser runt lite på nätet och funderar samtidigt på kvinnosyn. Satt och läste en grej om en förtryckt kvinna. Omedvetet förtryckt av sin man. Jättehemskt. Undra hur det kan komma sig att man helt kan tappa sin självkänsla och dedikera allt man har och allt man är till en man. För mig är det ofattbart. Jag må älska min B, men jag älskar honom inte lika mycket som jag älskar mig själv. Så är det ju bara. Så länge vi är tillsammans kommer jag alltid sätta honom före mig själv- men när det kommer till eget välmående, då finns det inget som är värt sin egen självkänsla och sitt eget välbefinnande.


Vi kvinnor kommer alltid vara smartare än männen- så är det bara ;-) Dem behöver vägledning av oss, universum har utsett oss till ledare, vi är starkare och har alltid varit. HAHA- nu låter jag som en sann feminist. Läs det med glimten i ögat. :-)


Hur som helt så tycker jag personligen inte att man behöver tappa sig själv bara för att man träffar någon att älska. Den sista man har att älska det är ju en själv. Not to forgett.

/C