I söndags

Tog jag och Elton oss en kvällspromenix till lekparken. På vägen dit hittade E en vattenpöl som i hans ögon var lika stor som vättern. Ungen var exalterad och roade sig i knappa 43 minuter innan han kom på varför vi ens gått ut. Lekparken var inom räckhåll- 30 härliga minuter med fimp/sand ätning, otaliga damp utbrott i grus, fritt fall från 1,70 hög lekställning plus peeling av hårbotten- detta med eminent fin sand från sandlådan. Mamman hans var måttligt road, men vad gör man inte för di små...

Min son är en riktig sucker för stenar. Stenar i alla möjliga benämningar. Han pussar dem, klappar dem ömt, kastar dem, äter dem, tvättar dem, gömmer dem och stoppar dem på sig. Han är inte svår road. Ge han ett gäng stenar och killen är nöjd i flera minuter... How lovely- right!?